Cup-pinnar!

Hallå allihopa. I söndags var det ett mycket, mycket jobbigt lopp - Kinnekulleloppet. För eliten innebär det 12 varv men 13 gånger upp för den där äckliga backen.
Undertecknad och Emil var de enda ifrån laget som kom till start och vi bet oss fast allt vad vi kunde. Vi försökte vara med på saker som kunde gå men när man bara är två pers får man ransonera lite grand samt till stora delar skippa det där som heter draggöra.

Det var en väldigt speciell omgång av Kinnekulle då det blåste skjortan - Så ett varv såg ofta ut såhär för egen del: Uppför backen.... Tappa på krönet, jaga i utförslöpan, kantvind resten av varvet... Och sedan var det dags för backe igen. För egen del tror jag att kantvinden bara var till min fördel - då den kanske inte kändes supergött i mina ben så tror jag den kändes ännu jävligare för somliga andra.

Själv släppte jag tätklungan nästsista gången uppför backen och lyckades pallra mig in på en 14eplats. Klart bättre än jag förväntade mig. Emil gled in på en klart respektabel 18eplats, och det betyder cuppoäng. Gött mos.

/Simong

Skandis GP

I dag gick det lite bättre för min del! I går hade jag en jobbig dag mentalt och valde att stiga av vid langningen efter knappa tre timmar. På grund av saker som ligger utanför cyklingen saknade jag helt enkelt motivation att kriga om placeringar. Med tanke på motståndet som bjöds på i går gäller det att vara på topp om man vill vara med och leka. Men nog om i går! I dag var det Skandis GP som gällde. Det var jag och Simon som åkte till Uppsala för att köra GP på en stenhård bana mot stenhårt motstånd. När vi värmde upp på den våta banan kändes det inte särskilt bra, regn och kullersten brukar inte vara någon bra kombination!

Det gick hårt redan från början och efter ett varv var vi bara 15 i täten av cirka 60! Tyvärr höll inte Simon mig sällskap i täten, men Simon är inte den som ger sig utan gneta sig ikapp efter ett tag. Tyvärr kostade det på lite för mycket och till sist var jag ensam från klubben. Länge såg det ut som om jag var på väg mot en topp-10 placering och kanske till och med en topp-5. Tyvärr fick jag rejäl kramp vilket satte stopp för framfarten och jag fick ta backen i mitt eget tempo. Jag lyckades dock klämma in mig på en 13 plats (om Roger räknade rätt) och slutade som tredje bästa svensk! Dagens höjdpunkt var dock speakern som utnämnde mig till dagens överraskning och som den cyklist som imponerade mest på honom! Jag får väl säga att jag är ganska nöjd med insatsen i dag.

/Emil

Vilket skit-race.

…Fast ändå inte. Jag Pratar om Skandisloppet som gick i dag. En annan har tränat hårt oavbrutet sedan Hammarö 3-dagars tog slut för två helger sedan och när benen svider på väg till konsum så ser man inte fram emot 20 mil tillsammans med två landslag och åtta proffslag på en hård bana.
Det visade sig sedan att det inte alls skulle bli så kallt som jag trodde (blev kalasväder) så att min fodrade långärmade tröja jag tog på mig förvandlades till den värsta bastun i mitt liv. Mina växlar dessutom helt, totalt off, fick växla ner två gånger och en upp för att få in växeln. Blev en del hopp o tjaffs med växlarna, aldrig roligt att behöva sitta o köra på växlar som man inte vill eller att hålla sig ifrån att växla bara för att slippa haveri.

…Var det någon mer skit för egen del? Joooo, ena bromshandtaget ramlade ner tre centimeter under rejset också… Men det var nog det sista.

Klas, Emil, Peter och Karl råkade slumra till bak i klungan och när de vaknade var det redan för sent – luckor på luckor och en efter en fick de tyvärr släppa. Emil hann dock vara loss på ett mycket vackert vis innan dess.

Kvar var bara jag och Alex, men den sistnämnda hade ordentlig jävla otur och synade asfalten vid ett varv kvar. Cest la vie – sugigt.

Så jag fick ensam representera hovet över mållinjen i svansen av den decimerade klungan, endast aktiv i en liten kortlivad utbrytning, annars wheelsucker igenom hela. Men med tanke på vad många som blev avhängda och att jag inte blev det trots nedslitningen så tror jag att jag kommer fullkomligt flyga fram när formtoppen kickar in.

...Men innan dess är det Skandis GP... Huva...

/Simon

Träningstävlingar

I frånvaro av nationella tävlingar har vi kört en del träningstävlingar den senaste tiden. Förra onsdagen var det kombinerad ESDUU/SMACK i Kårsta. Där körde Emil, Simon och Alexander och genom ett snyggt samarbete där Emil körde länge i tidig utbrytning och Simon gjorde ett uppdrag så kunde Alexander avrunda med att vinna.

I och med detta lopp tog Simon även hem totalsegern i den något avkortade ESDUU-serien (2 tävlingar ströks) efter att ha vunnit 2 av 3 deltävlingar.
ESDUU

Denna onsdag var det dags för SMACK-serien och ett nytt GP i Rosersberg där Simon och Alexander var med och blev 1:a och 3:a

Nu laddar vi för helgen då det är Scandinavian race där vi kör med hela gänget

Möra ben "levererar" del II

Efter att ha kört 4 starter på tre dagar på Hammarö utanför Karlstad förstår jag inte hur man kan påstå att Skåne är platt. Plattare etapper har jag nog aldrig varit med om(det här var mitt första Hammarö 3-dagars)! Målet med helgens tävlingar förutom att placera oss så högt som möjlig såklart, var även att förbättra lagkörningen inför kommande tävlingar.

Prologen avverkades på en lånad tempohoj vilket resulterade i en del märkliga situationer, två istötningar med pedalerna i backen i två kurvor resulterade i de två högsta pulsnoteringarna för dagen. Dock kändes det bättre på tempot då kroppen börjat vänja sig vid sittställningen på tempocykeln. Banan var platt med några motlut och vind och så här i efterhand inser jag att jag nog gick ut lite väl optimistiskt och sackade efter sista 4km. Laget körde relativt jämnt med Alexander som snabbaste man.

Inför GP:t fanns en del frågetecken om hur benen skulle svara efter en tuff tempoetapp tidigare under dagen. Till min stora förvåning svarade benen bra och vår målsättning att försöka köra så offensivt som möjligt fungerade hyffsat, det attackerades friskt men banan tillät inte många att gå loss. Hetsen var stor inför sista kurvan in på upploppet men laget satt samlat i klungan inför spurten och gick in topp 30 allihopa.

Det var tydlig CykelCity dominans inför linjet på Söndagen och vår målsättning var att verkligen köra som ett lag och försöka få iväg någon i en tidig utbrytning. Första varvet på det 17km långa varvet gick fort och hårt, det var tydligen fler som hade samma strategi! Attack efter attack gick men alla täpptes till(vilket krävde en hel del arbete från många i klungan). Till sist gick en grupp på ca 10 man loss med Alexander Nordström från Hovet. Helt enligt planerna! I klungan gick det fortsatt relativt fort men farten kontrollerades bra och det fanns förhoppningar om att gruppen skulle hålla undan in i mål. Benen hade hittills kännts oförskämt bra varför en punktering med två varv kvar kändes riktigt tråkigt. Ingen fungerande service fanns och det fanns inget alternativ annat än att bryta. De andra killarna satt tryggt med i klungan som till slut gick ikapp utbrytningen.

Summerat skulle jag vilja säga att helgen innebar en bra genomkörare och ett positivt formbesked för många i laget!

//Carl