Vilket skit-race.

…Fast ändå inte. Jag Pratar om Skandisloppet som gick i dag. En annan har tränat hårt oavbrutet sedan Hammarö 3-dagars tog slut för två helger sedan och när benen svider på väg till konsum så ser man inte fram emot 20 mil tillsammans med två landslag och åtta proffslag på en hård bana.
Det visade sig sedan att det inte alls skulle bli så kallt som jag trodde (blev kalasväder) så att min fodrade långärmade tröja jag tog på mig förvandlades till den värsta bastun i mitt liv. Mina växlar dessutom helt, totalt off, fick växla ner två gånger och en upp för att få in växeln. Blev en del hopp o tjaffs med växlarna, aldrig roligt att behöva sitta o köra på växlar som man inte vill eller att hålla sig ifrån att växla bara för att slippa haveri.

…Var det någon mer skit för egen del? Joooo, ena bromshandtaget ramlade ner tre centimeter under rejset också… Men det var nog det sista.

Klas, Emil, Peter och Karl råkade slumra till bak i klungan och när de vaknade var det redan för sent – luckor på luckor och en efter en fick de tyvärr släppa. Emil hann dock vara loss på ett mycket vackert vis innan dess.

Kvar var bara jag och Alex, men den sistnämnda hade ordentlig jävla otur och synade asfalten vid ett varv kvar. Cest la vie – sugigt.

Så jag fick ensam representera hovet över mållinjen i svansen av den decimerade klungan, endast aktiv i en liten kortlivad utbrytning, annars wheelsucker igenom hela. Men med tanke på vad många som blev avhängda och att jag inte blev det trots nedslitningen så tror jag att jag kommer fullkomligt flyga fram när formtoppen kickar in.

...Men innan dess är det Skandis GP... Huva...

/Simon

Träningstävlingar

I frånvaro av nationella tävlingar har vi kört en del träningstävlingar den senaste tiden. Förra onsdagen var det kombinerad ESDUU/SMACK i Kårsta. Där körde Emil, Simon och Alexander och genom ett snyggt samarbete där Emil körde länge i tidig utbrytning och Simon gjorde ett uppdrag så kunde Alexander avrunda med att vinna.

I och med detta lopp tog Simon även hem totalsegern i den något avkortade ESDUU-serien (2 tävlingar ströks) efter att ha vunnit 2 av 3 deltävlingar.
ESDUU

Denna onsdag var det dags för SMACK-serien och ett nytt GP i Rosersberg där Simon och Alexander var med och blev 1:a och 3:a

Nu laddar vi för helgen då det är Scandinavian race där vi kör med hela gänget

Möra ben "levererar" del II

Efter att ha kört 4 starter på tre dagar på Hammarö utanför Karlstad förstår jag inte hur man kan påstå att Skåne är platt. Plattare etapper har jag nog aldrig varit med om(det här var mitt första Hammarö 3-dagars)! Målet med helgens tävlingar förutom att placera oss så högt som möjlig såklart, var även att förbättra lagkörningen inför kommande tävlingar.

Prologen avverkades på en lånad tempohoj vilket resulterade i en del märkliga situationer, två istötningar med pedalerna i backen i två kurvor resulterade i de två högsta pulsnoteringarna för dagen. Dock kändes det bättre på tempot då kroppen börjat vänja sig vid sittställningen på tempocykeln. Banan var platt med några motlut och vind och så här i efterhand inser jag att jag nog gick ut lite väl optimistiskt och sackade efter sista 4km. Laget körde relativt jämnt med Alexander som snabbaste man.

Inför GP:t fanns en del frågetecken om hur benen skulle svara efter en tuff tempoetapp tidigare under dagen. Till min stora förvåning svarade benen bra och vår målsättning att försöka köra så offensivt som möjligt fungerade hyffsat, det attackerades friskt men banan tillät inte många att gå loss. Hetsen var stor inför sista kurvan in på upploppet men laget satt samlat i klungan inför spurten och gick in topp 30 allihopa.

Det var tydlig CykelCity dominans inför linjet på Söndagen och vår målsättning var att verkligen köra som ett lag och försöka få iväg någon i en tidig utbrytning. Första varvet på det 17km långa varvet gick fort och hårt, det var tydligen fler som hade samma strategi! Attack efter attack gick men alla täpptes till(vilket krävde en hel del arbete från många i klungan). Till sist gick en grupp på ca 10 man loss med Alexander Nordström från Hovet. Helt enligt planerna! I klungan gick det fortsatt relativt fort men farten kontrollerades bra och det fanns förhoppningar om att gruppen skulle hålla undan in i mål. Benen hade hittills kännts oförskämt bra varför en punktering med två varv kvar kändes riktigt tråkigt. Ingen fungerande service fanns och det fanns inget alternativ annat än att bryta. De andra killarna satt tryggt med i klungan som till slut gick ikapp utbrytningen.

Summerat skulle jag vilja säga att helgen innebar en bra genomkörare och ett positivt formbesked för många i laget!

//Carl

Möra ben levererar.

Måndagen i Skåne var slitig för mig och Emil som tog oss an alla 20 milen och klev i mål bland spillrorna av någon form av en före detta klunga.
Mina egna ben kändes när jag vaknade såhär två dagar senare som om någon slagit på dem med ett baseballträ och även Emil meddelade att de inte kändes fulladdade.

Men plikten framför allt tänkte vi och skulle köra elimineringsrace i och med tränings-gp a la esduu. Sex pers till start endast i elitklassen, så även om vi bara körde sista man ut vartannat varv så skulle det bli en kort historia. Vilket kändes betryggande för jag var beredd på att åka av innan första varvningen med de gelebenen jag hade.

Men så var inte fallet, jag och Emil turades om att attackera och körde lagkörning enligt skolboken vilket resulterade i att vi tillslut fick lucka tillsammans och fick göra upp om förstaplatsen mellan oss.

Jag säger inte vem som kom först i mål men jag kan säga att jag kollade en extragång innan jag gjorde målgesten denna gång i alla fall.

/Simon

Åstorps GP

Idag var det GP i ett varmt Skåne som väntade. Det var jag och Simon som ville plågas lite idag. Loppet beskrivs bäst som ett bergs GP då en rejäl backe skulle avverkas varje varv. Jag och Simon satte fart med detsamma och jag attackerade redan på andra varvet och Simon varvet efter. Gruppen hölls ihop trots flertalet attacker men fältet blev mindre för varje varv som gick. Till sist kom två cyklister iväg och de två stora lagen var nöjda med läget. Vid sista varvningen bestämde jag mig för att satsa allt på ett kort med en rejäl attack i sista backen. Jag fick med mig en cyklist och vi lyckades skapa en liten lucka men Vallentuna var snabba med att hämta in oss. In i sista backen blev det lite för mycket luckor och jag missade precis en topp 10 placering då jag slutade som 11:a.




/Emil

Östgötaloppet

Östgötaloppet innebär premiärtävling för de allra flesta och i år var det dessutom återigen Cup för elit, så det är en hård start.

Premiär innebär extra nerver inför att stå på startlinjen då man inte riktigt vet hur man ligger till, märks också på hela klungan att det är lite ovant och vingligare än vanligt i klungan.

Loppet fick en lugn start fram till Borensberg där ett 9km varv skulle avverkas 4 gånger ute på de blåsiga slätterna. Då gick Cykelcity fram och skapade tävling av det genom att genast gå upp i max så klungan sprack av i 3. Vi 6 Hofare som fanns med var spriden över alla dessa 3 grupper och det blev en hård kämpig tid i kantvinden för samtliga innan de 3 grupperna slutligen gick ihop igen, då hade dock en mindre grupp tagit sig loss och skaffade försprång inför kortvarven som skulle avsluta våra 132km.

På de 10 småvarven var det fortsatt hårt framförallt i kantvindspartierna. Det blev en alltmer splittrad och förminskad klunga där slutligen halva vår styrka lyckades gå med i mål i vad som kan betecknas som någon sorts huvudklunga. Det var dock åtminstone 2 grupper före så det blev inget egentligt nämnvärt resultat, bara en rejäl genomkörare och avklarade premiär för oss.

Vann gjorde Edwin Wilson från Broås CA, länk till den kompletta resultat

/ Perer

SMACK! Helvete!

Idag var det träningstävling i och med ett GP arrangerat av Sigtuna Märsta Arlanda Cykelklubb.

Peter gick loss och jag anslöt tillsammans med Kullgren ifrån Valletuna.

När vi kom till spurten drog jag igång den tidigt men kikade under armhålan och såg att jag hade tryggt avstånd bakåt då Kullgren inte ens hunnit komma in på rullen... Jag sträckte upp över kroppen och händerna och kände då att de krockade med hans fejs. Blev någon liten svordom på mållinjen... Och kanske en hjälm i diket...

Fattar inte riktigt hur det hände, men vet att jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG (osv) ska fira innan framhjulet är över mållinjen.

Detta kommer man ju få höra till leda i hela livet är jag rädd för.



Såhär ser det ut när jag inte sträcker ut händerna i en spurt, jag lovar.

/Simon